En stund i taget.

… och sen levde de lyckliga resten av sina liv.

Så här brukar vi avsluta våra sagor som vi berättar för barnen. Men vad är det vi säger egentligen. Går det att vara lycklig ett helt liv? Är lycka något vi kan hitta och sen behålla det för alltid? Ibland när vi tänker på det här så ser vi det som en lögn och att det är helt omöjligt. Vi ser framför oss alla svårigheter och alla olyckor som kan drabba oss. Vi kanske också ser tillbaka på allt elände som drabbat oss. Då tänker vi att lycka är något som är omöjligt att känna ett helt liv.

Kan du vara lycklig en stund? Ja på den frågan behöver vi inte fundera så länge. Det klart vi kan hitta lyckliga stunder, eller hur? Vad är det då som gör att vi inte kan hitta lyckan för livet?

Jag tror det beror på att vi lever så mycket utanför ögonblicket. Antingen är vi och letar misslyckanden i vår historia. Sånt som gått fel, inte blivit som vi velat eller saker vi sagt och gjort eller inte sagt och inte gjort. Eller är vi och nosar på framtiden och ser misslyckanden, tillkortakommanden, sådant som kan gå fel eller inte blir som vi vill. Allt det här kan vi inte styra, vi har ingen kontroll över det. Det som har hänt, har hänt. Det som kommer, det kommer. Men just nu i den här stunden, ställ frågan till dig själv.

Skulle jag kunna känna lycka nu? Du kan läsa det här, du andas, du lever, du finns och just nu skulle du kunna känna lycka. Redan när du upplever det här har ditt ögonblick försvunnit och ersatts av ett nytt. Försök att ta en stund i taget emellanåt och förstå hur mycket du själv kan påverka i ditt liv om du är i nuet.

…då kan du leva lycklig resten av ditt liv.